Jag deltar i kursen: "Skrivarakademin med Ellen och Linn"

Kursen började i februari 2021 och håller på detta år. Den hålls på Norrvalla i Vörå och på distans. Om kursen står följande att läsa på Folkhälsans hemsida:

"Drömmer du också om att bli författare? Vill du stärka dig själv som skribent? Vill du få ett bättre flyt i ditt skrivande? Många är vi som drömmer om att skriva på heltid - kanske på jobbet, kanske som hobby, kanske som författare".

Orsaken till att jag valde att delta var att jag alltid skrivit för att bearbeta händelser och för att jag tycker om att uttrycka mig i skrift. Att skriva är ändå något jag inte gjort för någon annan än mig själv. Jag ville gå kursen för att ingå i ett nytt sammanhang och för att klura ut om jag har något att säga som kan intressera någon annan och för att lära mig och för att se om det kan utvecklas till något jag kan göra mera i en eller annan form. 

Hittills har det mestadels varit roligt och givande att vara med. 

Ännu återstår en termin och vad kursen ger i det långa loppet är ännu oklart.

Här kan du läsa mitt bidrag till Solveig von Schultz novelltävling 2021.

https://drive.google.com/file/d/1hODkXHzo4lfysjnCt4x1sIav5F8WsM7Z/view

Det var bra att ha ett mål med skrivandet och jag är stolt över att jag blev färdig och lämnade in bidraget.

Mycket finns att förbättra men det är i alla fall en början.

Kolumn till tidningen Respons

https://evakatarinahanses.blogspot.com/2021/08/hur-paverkas-du-av-tillvarons-ovisshet.html

Text jag skrivit till tidningen Respons. Jag har läst om och funderat på oro och att leva med ovisshet och vad det innebär och erbjöd mig att skriva en text till senaste numret av Respons, som hade oro som tema. Svaret av redaktören Pernilla Nylund var att tidningen redan fått så många bidrag till just det numret att det inte fanns plats för flera. 

Hon tyckte ändå att jag kunde skriva en text om "Tillvarons ovisshet" till nästa nummer av tidningen. Deadline till det numret var först i mitten av augusti så jag fick gott om tid att skriva. 

I efterhand är jag glad att jag skrev redan i början av maj, men att jag sedan kunde lämna texten vilande hela sommaren. När jag tittade på texten igen i början av augusti ville jag ändra den helt och hållet, eller till stor del i alla fall.

Feedback på texten har jag fått av en av ledarna för skrivarkursen, Linn Jung, av min syster Nina Brander, av min väninna och mitt promenadsällskap Eva Ståhlberg- Forsén. Min goda vän sedan ungdomen i Jakobstad Nina Engstrand, numera bosatt och verksam i Stockholm, har också läst och kommenterat texten.

Linn har med sin uppmuntran (som visserligen är hennes jobb som kursledare) lyckats övertyga mig om att jag har flyt i mina texter och att jag har något att säga. Hon har berättat att hon själv  får klarhet i sina tankar och bildar sig åsikter om olika fenomen när hon skriver blogginlägg. 

Jag har en själv en tendens att "vända kappan efter vinden" och tro mera på andra än på mig själv, med den påföljd att jag till slut inte vågar ha en åsikt om någonting alls. Det här ser jag inte som enbart negativt. Jag ser det också som att ha ett ett öppet sinne och att kunna ändra sig om bra motargument presenteras. Eller kanske helst att inte nödvändigtvis ändra åsikt, men inse att det finns många olika sätt att se på saker och att verkligheten sällan är svartvit.

Ändå känner jag ett stort behov av att våga ta ställning och att hitta min egen röst. En röst som skall kunna bemöta motargument och kritik. Det går inte att bli förstådd av alla och att tilltala alla. Målet måste snarare vara att väcka någon reaktion och förhoppningsvis en diskussion. Fint är förstås att någon känner igen sig i det man skriver, men det går inte att skriva med det som främsta motiv, det är något som förhoppningsvis kommer som ett positivt bonus. 

Min tanke är att jag skall öva mig på att skriva blogginlägg och småningom när jag hittar en linje i vad jag vill skriva, öppna en blogg för allmänheten och se om det finns intresse att följa den.